Jag utlovade ju i ett tidigare blogginlägg att jag skulle pubicera det jag skrivit i böckerna Hälsa och Folkbildning Del 1, 2, 3 och snart 4.
Här är det jag skrivit till bok 1.

Trevlig läsning!

Presentation:

Linda Vigvinter född 1971, Utbildad Cert. Atlasprof®, Friskvårdskonsult/Hälsopedagog, arbetat med rehabilitering av långtidssjukskrivna i flera år samt olika friskvårdsprojekt. Driver nu företaget C1 Pro AB med fokus på Friskvård, AtlasPROfilax, Hälsa och Föreläsningar. www.c1pro.se  Facebook ”Atlasprofilax Linda Vigvinter”

Det finns alltid hopp!

När min mamma var gravid med mig fick jag veta att hon sov på mage även under graviditeten. När jag sen föddes 1971 så satt min högerfot på utsidan av benet snett och man valde då att bryta och korrigera foten och gipsa mig som spädbarn. När jag sen växte upp och till 5 års ålder hade jag ett par speciella gå-skor som gav extra stöd för fötterna. Då min mamma omkom i en bilolycka när jag var 5 så kan jag tyvärr inte få all information som jag önskar. Men min pappa och mostrar har berättat att sen jag kunde säga mina första ord sa jag att jag hade ont i kroppen.

När så min mamma omkom i en ganska stor bilolycka där jag och min syster var med i bilen (på den tiden använde man inte bilbälten på långa bilresor, utan man fällde baksätet och barnen sov där bak) så har jag mitt första minne av rejäl ryggvärk och huvudvärk samt nackvärk.

Vart efter som åren gick och man gjorde de där obligatoriska läkarundersökningarna i skolan knackade alltid läkarna på min rygg och mumlade ”Skolios”. Jag visste inte då vad det skulle komma att innebära men växte upp med mer eller mindre ryggvärk och ett och annat ryggskott under skolåren. Jag rörde mig och höll igång, var gymnast men hade lätt för att få värk av olika slag.

När jag var ca 20 var jag så dålig i ryggen att jag inte kunde arbeta och var sjukskriven. Efter många läkarbesök, höga doser värkmedicin så blev jag remitterad till Röda korsets sjukhus för utredning. Först sa man mest att all min värk berodde på min tragiska barndom, men sen gjorde man något som man inte gjort innan en vad man då kallade för ”provokations röntgen” där man tydligt kunde se att jag har en skolios men också en mekanisk bäckendysfunktion. Jag fick olika korsetter för bäcken, rygg och nacke men kände mig inte bättre utan snarare sämre. Det sista de kunde erbjuda var till slut en steloperation, som jag tackade nej till. Så jag tackade för mig och sökte andra jobb inom hälsosektorn i jakt på hur man kan rehabilitera sig själv.

93-94 utbildade jag mig till Friskvårdskonsult/Hälsopedagog och märkte att med träning klarar jag mig bättre och inte behöver äta värktabletter och ändå leva med värk. I 7 år efter min utbildning arbetade jag med rehabilitering av långtidssjukskrivna men tröttnade dels för att ingen faktiskt blev rehabiliterad, utan de flesta fick utbildning i hur man lever med värk, tränar för att orka leva med värk samt bli förtidspensionerade.

Efter det följer en massa år där jag Utbildade mig till PC-samordnare med Certifiering och arbetade bl. a. på Microsoft AB i 15 år med IT. Jag sa alltid att EN dag då skall jag arbeta med Friskvård igen och på riktigt kunna hjälpa människor. Jag visste bara inte hur då. Under dessa år har jag hunnit besöka många olika terapeuter och flera Kiropraktorer, Sjukgymnaster, Naprapater, Kinesiologer och Akupunktörer. Inte bara en av varje utan säkert 5-10 av varje. Vissa har kunnat ge kortvarig lindring i min kropp men ingen har hjälpt i långa loppet. Under åren hann jag bli utbränd 2,5 gånger och med det drog jag på mig  mera värk så som Fibromyalgi.

En dag sa en vän till mig på Facebook att:

-Linda, du skall gå och göra AtlasPROfilax®!

-ÄH, sa jag jag har redan provat allt!

-Men inte detta, sa hon. Och du kan ta det på ditt friskvårdsbidrag på jobbet.

Sagt och gjort, jag åkte till ett Atlasprof® och fick min Atlas korrigerad. Gick bokstavligen ut därifrån med 80% mindre värk. Detta är nu 3 år sen. I 8 mån gick saker upp och ner men aldrig på 3 år har jag haft ett enda ryggskott och inte heller en enda rejäl nackspärr, visst ont i massa muskler och muskelspänningar har jag, men inte så ont som jag haft innan. Innan min korrigering hade jag ryggskott minst 1 gång varannan månad och nackspärr 1 gång varannan månad. Min Fibromyalgi blev också 80% bättre. Efter 8 mån sen min atlaskorrigering började jag med rejäla promenader på 2 km. Sen efter några veckor 4 km. Sen 4 km med stavar osv. Under tiden tränade min son Karate och jag gick mina promenader när han tränade. När jag sen hämtade honom brukade jag smygtitta och blev så inspirerad att jag tänkte ”hur svårt kan det vara?”. Så sagt och gjort, jag började träna Karate en dag i veckan. Och nu tränar jag Karate och Kobudo ca 5 tim/v.

När ett år sen min korrigering gått ansökte jag till utbildningen på den schweiziska AtlasPROfilax®-akademin som då var i Tyskland för att bli certifierad Atlasprof® och jag kom in Jag bara tänkte att om jag kan bli så här bra, hur bra kan då inte andra må? När jag så gick min utbildning och fick veta att så många som 95% kan må bättre än vad de gör så är det ju bara för bra för att vara sant. Så jag brukar försöka att lite blygsamt säga att om 80% av de som kommer till mig kan få en ökad livskvalité på något vis har jag ändå bättre resultat än de flesta läkarna har. Tänk att få den möjligheten!

Vill du också ha chansen till en ökad livskvalité sluta inte leta! Det finns alltid hopp!