Som många av er vet råkade jag ramla i trappan hemma för 8 mån sen och mer eller mindre förstöra min fot. När jag använder mina ortoser m.m. har min Hallux Valgus på högerfoten börjat göra mycket ont igen och jag behövde bli av med värken. Samt börja få upp min rörlighet också. Så därför gör jag denna övning.
Jag tränar en del på gymmet och ser hur de flesta ser ut när de gör olika övningar m.m. Jag har ju ett förflutet med att rehabilitera långtidssjukskrivna på 90-talet. Långt innan PT fanns och friskvård var inte något alla hade tillgång till.
Då fick jag vara lite kreativ och arbetade då med rehabilitering av långtidssjukskrivna, instruerade på gym, lade upp program, höll ryggympa, vattengympa och friskis-svettisgympa. Måste erkänna jag blivit lite arbetsskadad med åren och därför ser jag så många exempel på gymmet nu som jag ser kommer att vara potentiella rehabiliteringsoffer i framtiden.
Därför har jag bland annat tagit fram denna instruktion. Hoppas ni tycker detta är pedagogiskt och tydligt för er.
Har du problem med olika långa ben, roterat bäcken, tiltat bäcken, värk i ländrygg eller ut mot höfterna då kan denna övning vara jättebra till dig!
Många av mina kunder får denna övning att göra helst varje dag på morgonen innan man går upp ur sängen och det sista man gör efter varje träningspass. Ju mera man gör det desto längre kommer justeringen att hålla. Så sluta inte göra den även om du inte tycker att du har några problem.
Jag hoppas du gillar min film och tycker övningen fungerar. I vissa fall kan det vara så att man har andra bakomliggande problem som faktiskt fysiskt olika långa ben, eller spänningar runt bäcken/rygg som man kan behöva hjälp med att släppa för att övningen skall fungera. Tveka då inte att ta kontakt med en duktig terapeut.
Tycker du om mina inlägg och videos och vill hålla dig uppdaterad? Prenumerera nedan, det kommer många nyheter i år du inte vill missa!
Välkommen till min blogg där vi idag kommer att diskutera smärtlindring för personer som lider av Ehlers-Danlos syndrom (EDS) eller Hypermobility Spectrum Disorder (HSD). Många av mina kunder brottas med daglig värk i sina kroppar och letar efter lösningar för att lindra smärtan. Tyvärr kan valet av terapi få oönskade konsekvenser om man inte är försiktig.
Många av mina kunder har provat olika madrasser i hopp om att hitta den som ger bäst smärtlindring. En vanlig metod är att använda infravärme (IR) på madrassen, men för personer med EDS/HSD kan detta ibland slå fel och förvärra situationen. Det finns flera anledningar till detta fenomen.
För det första har personer med EDS/HSD ofta redan problem med överrörlighet i lederna. Om de får för mycket avslappning i musklerna kan lederna bli ännu mer rörliga, vilket leder till ökad smärta och instabilitet. För det andra kan infravärme utlösa en kraftig detox-process i kroppen, vilket kan ge olika utrensningssymptom som kan förvärra värken.
Mitt råd till de som är känsliga för IR-värme är att börja med att använda madrassen på mycket låg värme, till exempel runt 35 grader Celsius. Därefter kan man fokusera mer på PEMF (Pulsed Electromagnetic Field) och fotonterapi. Prova att ligga på madrassen i 20 minuter, 2-3 dagar i veckan, och observera hur kroppen reagerar. Om det fungerar bra kan man gradvis öka tiden och temperaturen, till exempel upp till 40 grader Celsius.
PEMF-behandling stimulerar mikrocirkulationen och minskar inflammation i kroppen, vilket kan vara särskilt viktigt för personer med EDS/HSD som ofta har en låggradig inflammation som pågår konstant. Genom att reducera inflammationen kan kroppen bli bättre rustad för att hantera eventuell utrensning.
Inom Atlasprofilax arbetar vi med något som på engelska kallas tensegrity, vilket jag valt att kalla ”muskelanspänning” inom mitt område. Det innebär att kroppen behöver en viss grad av spänning för att hålla sig stabil. För de som inte har överrörlighet kan en spänning på runt 30% vara tillräcklig för att känna sig balanserad, medan de med överrörlighet kanske behöver 50% eller 70% muskelanspänning för att uppnå samma balans. Det är individuellt, och på min mottagning arbetar jag mycket med att hitta den bästa balansen för varje enskild individ.
Sammanfattningsvis kan valet mellan PEMF och IR-värme vara avgörande för personer med EDS/HSD som söker smärtlindring. Att börja med låg värme och gradvis öka både tiden och temperaturen på madrassen kan vara ett säkert sätt att utforska vad som fungerar bäst för ens egen kropp. Det är viktigt att lyssna på kroppens signaler och anpassa behandlingen efter individuella behov för att uppnå optimal smärtlindring och välbefinnande.
De storlekarna som finns är: 190×80 cm och kostar 5500:- inkl. moms, ev. frakt tillkommer. 150×60 cm (passar mycket bra på de flesta massagebänkar) och kostar 5000:- inkl. moms, ev. frakt tillkommer.
Är du massageterapeut eller använder en massagebänk i din verksamhet har jag ett specialerbjudande på denna madrass då jag anser ni kommer att vara så nöjda med denna och era kunder kommer älska den och själv vilja ha en, så kontakta mig för ert specialpris! Info@c1pro.se eller på Messenger går bra ”Linda Vigvinter”.
Är du ny och läser detta och undrar vad är då denna hypen om för något? Då kan du läsa mera om våra egna unika PEMF – IR madrasser här. Vi är just nu ganska ensamma om dessa med hög kvalitet till mycket bra pris. Har du några frågor så tveka inte att ta kontakt med oss info@c1pro.se.
Responsen har varit mycket positiv här är några av deras reaktioner:
Jag hade letat länge efter en infraröd madrass som kändes helt rätt. Problemet var att jag inte hittade en som innefattade alla funktioner jag letade efter, och jag ville inte pussla med flera olika madrasser för att uppfylla mina önskemål. Men skam den som ger sig, hos C1 Pro AB hittade jag till slut vad jag letat efter, och lite till! Jag är så otroligt nöjd och glad över madrassen och rekommenderar den varmt!
~Josephine~
Det har tagit lite tid att lära känna den och experimentera. Och under tiden har det gått lite i vågor för mig. Oftast har jag ÄLSKAT den. Den gör mig lugn och avslappnad och varm o go. Men sen ibland så vet jag inte om den gör så mycket. Men tillslut har jag landat på att den är riktigt bra! 🙏 ✨ Den får mitt nervsystem att varva ner och gör mig avslappnad och lugn. Vilket är preciiiis vad jag behöver. Så ja jag gillar det och kan rekommendera den! 🙂
Att vara mamma till ett barn med EDS har verkligen sina utmaningar. Men jag är tacksam varje dag, varenda sekund att han har en mamma som tidigt i livet kom på vad problemet var och är, samt också vet hur man hanterar och behandlar denna sjukdom på ett bra sätt.
Förra veckan var sonen på kalas på Adventure Zone, vi vet och sonen vet att hoppa på studsmatta är döden för speciellt ryggen, men även fötter och knän tar mycket stryk på honom.
Men man kan inte sluta leva livet och inte kunna vara med bara för detta. Så vår attityd blir då, gå, ha roligt, gör det du orkar och kan. Mamma får laga det trasiga sen!
Som väntat kom han kl. 19.30 till min mottagning med ryggskott och ont i fötterna. Han har lyckats hålla ihop så bra han bara kan, jag ser när han kommer ner i korridoren, att han har så ont att han förmodligen bryter ihop så fort han stannar vid min dörr.
Jag lade rätt hans ryggskott lite akut på min mottagning, smörjde honom med arnica akut och vi åkte hem. Efter en god natts sömn fick han ligga på IR-madrass hela nästa dag och dagen efter var han mycket bättre, men hade fortfarande lite ont. Han bad mig att ”trycka” lite till på ryggen dagen efter. Var ganska bra på måndagen när han sen gick till skolan, men på måndagskvällen bad han om lite extra massage med liniment. Men så här 5 dagar senare är han mycket bättre, för att inte säga i princip återställd.
När jag var liten och fick ryggskott och mådde dåligt förstod ingen, ingen visste att det var det jag hade, ingen kunde hjälpa mig, så med detta sagt är jag idag jätteglad att jag vet vad det faktiskt innebär och kan göra något för att hjälpa. Mitt hjärta har liksom en mycket speciell plats för barn och att hjälpa dessa med svårare problem som många inte förstår sig på.
Med tanke på hur ont han hade och hur rörlig en person med EDS är så syns ju inte ryggskott särskilt mycket på utsidan. Han har ju liksom nästan full rörlighet ändå, men värken kan man inte fejka.
Denna bild kommer från FB och förmodligen från en ME grupp. Vet tyvärr inte exakt källa.
Jag ville bara berätta lite hur livet i en EDS familj kan se ut fast på ett mera positivt sätt och även ge inspiration ATT man faktiskt kan göra något och att man måste få fortsätta leva livet och deltaga.
Jag tänkte uppdatera min blogg och gå in en aning djupare på detta med EDS ”Ehlers-Danlos Syndrom” eller HSD (Hypermobility spectrum disorders (tidigare HMS, Hypermobility Syndrome)) och även som jag lovat innan, hur detta är kopplat till AAI/CCI – ”Atlantoaxial Instability/Craniocervical Instability”.
Jag vill bara poängtera att från Mars 2017 är kriterierna för EDS och HSD nya och omdefinierade enl. AJMG (American Journal of Medical Genetics). Om jag får gissa kommer vi de närmaste åren få se många nya uppdateringar på detta område då det är så pass nytt och så mycket vi inte vet eller förstår. Så med reservation för att viss information lätt blir gammal eller behöver uppdateras inom kort börjar jag ändå nysta lite i detta.
Jag fick som en del av er vet själv information om EDS för ca. 3 år sen och har valt att sätta denna diagnos så länge även på mig själv i väntan på sjukvårdens officiella stämpel. Min son fick denna i Mars i år och eftersom detta är en ärftlig sjukdom måste han ju få den från någon…
Sen den dagen för 3 år sen då min första klient klev in på min mottagning har jag spenderat tror jag nästan varje vaken minut att studera detta, prova saker, alla alternativa vägar möjligt tror jag, men också läst, läst och läst.
Jag har även en kollega, som vi tillsammans kunde konstatera att hon hade det som kallas för AAI/CCI (vi visste inte då att det var det som det kallades, men att hennes C2 var extremt instabil kunde vi kanska lätt konstatera, då jag enkelt kunde trycka rätt den, men så fort hon suttit upp i några minuter låg den snett igen). Hon anser sig också idag ha EDS och för en del år sen ramlade hon från en ställning som hon hängde upp och ner i och därmed landade hon direkt på huvudet med tryck från hela kroppen och vi har valt att kalla detta för ”dykolycka”.
Fritt översatt, några spännande fakta från ”The Pain Relief Foundation”:
EDS anses idag vara en ”ovanlig sjukdom” som påverkar ca 1 av 5000 människor världen över (dock, på grund av underdiagnostiserande föreslås att så många som 1 av 200 skulle kunna ha EDS) (vilket också skulle stämma bättre med min erfarenhet på min mottagning)
Ca 1 av 15 personer med EDS kommer förmodligen också att utveckla CCI på grund av de dåliga ligamenten som stöttar nackrosetten. Medan andra EDS patienter kommer med dessa problem efter en huvudskada och nackskada (så som whiplash), men för majoriteten verkar detta tillstånd komma gradvis genom repetitiva stretchskador som exempelvis vrida på huvudet för långt och för ofta.
Ni vet när man säger till folk, dyk inte från klippan eller bryggan om du inte vet hur djupt det är eller om någon sten finns. Då kan man slå i huvudet! Lite samma kan man ju få om man som hon ramlar från en stege och slår i huvudet först eller om man exempelvis håller på med hästhoppning och hästen stannar och man flyger över hästen och dunkar i huvudet eller om något faller hårt på huvudet uppifrån osv… Så jag har valt att kalla alla dessa för ”dykolyckor” där man får ett trauma på kotorna C1 och C2 med en viss skada på de ligament som håller dessa stabila.
Intressant i ämnet kan vara att mellan kraniet C0 och Atlaskotan C1 och Axis C2 finns inga diskar, utan dessa börjar mellan C2 och C3 och ner genom hela ryggkotpelaren. Så oftast när man besöker sjukvården och får en röntgen (slätröntgen, CT eller MR) så tittar nästan alla bara på C3 och neråt då de vill se hur diskarna har det. Mycket få eller nästan ingen tittar på ligamenten eller ens på C1/C2 förhållandet. Detta är intressant tycker jag!
Jag uppskattar att ca 30% eller kanske fler har en viss problematik med överrörlighet som kommer till min mottagning. Många som kommer till mig är just sådana som provat det mesta, läkarna hittar inget allvarligt att operera eller åtgärda, sjukgymnaster/fysioterapeuter tränar, men ingen jobbar mellan dessa två yrkesutövare. Här verkar jag kunna fylla en viss funktion utan att jag får kalla mig legitimerad på något vis eller ens jobba med sjukvård, för jag arbetar med ”friskvård”. Jag befrämjar hälsa brukar jag säga. (sen att den utbildning jag har numera är en en medicinsk universitetsutbildning i Latinamerika och Mexico gäller tyvärr inte här i Sverige)
Detta är en CT bild tagen på en kollega till mig som var i en bilolycka och slog ur sin atlas. Gjorde en CT i Frankrike på atlas. Här ser man tydligt hur den ligger roterad och även tiltad. Kan tillägga att hennes atlas dessutom inte är 100% ihopvuxen som den är på de absolut flesta människor.
Några av många symptom kopplade till AAI/CCI – ”Atlantoaxial Instability/Cranicervical Instability”
(Fritt översatt)
En ”tung” huvudvärk som oftast beskrivs som att huvudet är för tungt för att hållas upprätt.
En tryckande huvudvärk som blir värre när man gäspar, skrattar, gråter, hostar, nyser eller efter viss ansträngning.
Dysautonomi: kompression i hjärnbarken som leder till att det autonoma nervsystemet påverkas såsom:
Tachycardia (hjärtklappning)
Värmeintolerans
Ortostatisk intolerans (lågt blodtryck när man ställer sig upp)
Svimningsanfall
Poydipsi (extrem törst)
Förstoppning
CF Kronisk trötthetssyndrom
Andra symptom såsom:
Smärta i nacken
Sömnapné
Smärta i ansikte eller domningar i ansiktet
Balansproblem
Muskelsvaghet
Yrsel
Synproblem
Reducerad kräkreflex eller sväljsvårigheter
Ringning eller sus i öronen, hörselnedsättning
Illamående och kräkningar
Dålig koordination
Nedåtgående nystagmus (Nystagmus är ett tillstånd som orsakar ofrivilliga, snabba ögonrörelser)
Så varje år träffar jag ganska många med olika form av överrörlighetsproblem, EDS och i vissa fall då även problem med instabilitet mellan C0-C2. Att hjälpa dessa personer är inte helt lätt och kräver oftast betydligt mer än det som vi vanligtvis utlovar ”en behandling” utan i lite olika fall kan man behöva arbeta flera gånger på atlas, man kan behöva lägga rätt C2 flera gånger. Många får köpa nackkrage för att stabilisera nacken en tid medan man tränar ett gediget program för att hålla detta stabilt. Det är helt enkelt ganska hårt arbete både för kund och terapeut. Men för många är det värt det!
Visst kan man åka till England, Spanien och USA för att försöka operera fast sin Atlaskota och i vissa fall kan det även vara nödvändigt kan jag också tycka. Men många har inte så mycket att förlora på att komma till mig och göra sitt bästa i 1-2 år för att se om man kan få en ökad livskvalitet utan operation. För som de som lever med EDS vet, och de som behandlar de med EDS vet, att dessa personer är inte så tacksamma att operera i alls, med tanke på deras läkningsförmåga, ärrbildning m.m.
Nu väljer jag att sticka ut hakan lite med mitt inlägg. Vill dock poängtera att detta är generaliseringar, inte något svart eller vitt, utan mina egna tankar på detta med manipulerande av kroppen både på mig själv och mina nu hundratals kunder.
Innan min egen atlasprofilaxbehandling hade jag besökt inte bara en eller två kiropraktorer utan minst 10 olika kiropraktorer.
Varit hos inte bara en eller två naprapater utan minst 10 olika.
Inte bara en eller två Sjukgymnaster/Fysioterapeuter utan lätt 10-20 olika.
Samt en och annan Kinesiolog, Massör, Osteopat, alternativläkare, you name it, I’ve tried it! Jag måste ha spenderat flera 100 000 kr på olika både västerländsk medicin och alternativmedicin i hopp om att få någon bättring eller lindring.
Jag var även på Röda Korsets sjukhus på rejäl utredning och det hela slutade med flera olika korsetter m.m. för de hittade en skolios. Men inget hjälpte, så till sist erbjöd de mig en steloperation.
Jag hade turen att träffa en kvinna där (jag var ca 20 år) och hon var nog som jag är nu (46 år) hon var på Röda Korsets sjukhus för sin tredje steloperation! Jag kände att jag är nog en aning för ung för detta, så där började min resa som Friskvårdskonsult/Hälsopedagog och jag arbetade med att försöka rehabilitera mig själv och andra. I slutändan blev resultaten nästan alltid detsamma, smärtskola, sluta med värktabletter, träna trots värk, sjukpension.
Min specialité som jag då utvecklade blev just att träna folk med diskbråck, stabilitetsträning för överrörliga och liknande.
På 90-talet började man operera diskbråck så ibland fick jag rehabilitera de som var opererade och ibland de som man inte valde att operera. Resultaten var detsamma, båda hade ungefär samma rehabiliteringstid oavsett operation eller inte (ca 6 mån).
Så min alternativa resa började där, i början på 90-talet.
Släppa spänningar i käken utan knäck eller knak.
Så åter till rubriken! Jag blev alltså manipulerad i rygg, nacke på samma ställen om och om och om igen. Det enda som hände var att jag fick en tillfällig smärtlindring gick därifrån och var bättre en kort tid. Problemet som jag ser det var att ju längre åren gick, tiden gick, desto oftare och oftare ville/behövde jag gå och bli manipulerad för att upprätthålla någon form av liv över huvud taget.
Standardrepliken till min man (som jag varit ihop med över 24 år nu) var, säger jag inget annat kan du räkna med att på VAS smärtskala 1-10 har jag alltid 7-10. En bra dag 7 en dålig dag 10.
Låter detta bekant? Du har besökt Kiropraktor, Naprapat osv… de knäcker samma ställe om och om och om igen. Du klarade dig i början lite längre kanske 6 mån, för att med tiden bli kortare och kortare tid man känner lindring, innan man vill tillbaka igen.
Detta är en mycket vanlig och sorglig historia på min mottagning. De kunder jag har, har blivit knäckta, manipulerade om och om och om igen känner lindring men inget bestående. Dessa kommer till mig och jag får då äran att göra mina behandlingar där jag använder mig av Atlasprofilax® som grund och sedan jobbar på att balansera kroppen till självläkning över tid. Och jag har tur för många, väldigt många blir avsevärt bättre över tiden.
Jag har en policy som jag håller mig till 90-95% av tiden och för mig gäller denna numera alla kunder och i min värld alla terapeuter.
Man kommer till en terapeut och man ger denne 3 besök att visa man är något på spåret. Märker man att här är vi något på spåret eller mycket bättre, då ger man 5 besök. På 5 besök skall man må så pass mycket bättre och även kunna glesa ut besöken (alltså inte som för mig innan där de blir tätare och tätare) att man kanske kommer ca var tredje månad. Märker man inget som helst annorlunda på 3 besök, ja då är inte jag rätt person för just dig, och i min värld gäller detta de flesta, och då hittar vi någon annan som kanske passar dig bättre.
Så någon som manipulerar ryggraden gör ju oftast detta för att släppa på låsningar, kotor som inte rör sig optimalt osv… Och visst, har jag fått säg ett ryggskott som en engångsföreteelse och du går till någon som fixar detta på säg 3 besök. Ja då är det ju liksom rätt. Det är inte detta jag argumenterar emot. Så med det sagt, gå gärna till en Kiropraktor, Naprapat, Sjukgymnast/Fysioterapeut, Osteopat, men då skall de vara på spåret på 3 besök och du skall må bra på 5 besök. Om du sen går dit någon gång/år för ”underhåll” då har jag inte heller något problem med det.
MEN, går du och vill gå tätare och tätare och oftare för att känna dig bra, då kanske detta inte riktigt är vägen för dig. Att manipulera ett och samma ställe/kota/kotor om och om igen i ytterlägen ökar bara rörligheten och även de ledband som är till för att hålla detta stället stabilt, och medför att du alltså i längden blir än mera rörlig och instabil där, med ökade låsningar och problem som resultat.
Men det är så dyrt att komma till dig och fixa sin atlaskota!
Låt oss göra ett matematiskt exempel:
Ett Kiropraktorbesök går att få från allt från 350-600 (säkert mer eller mindre beroende på person och tid)
Legitimerade Kiropraktorer, Naprapater och Fysioterapeuter går att gå till på högkostnadsskyddet. JIPPI! Men ändå 2000kr/år innan du är där….. år ut och år in……
Gå till mig kostar 2200kr (2500kr nästa år) då är första besöket minst 2 tim (i vissa fall 2,5) för att även få en kostnadsfri uppföljning 1 tim. Vi som jobbar med Atlasprofilax® i Sverige samarbetar med varandra och vi säger att för 2200kr lägger vi rätt atlaskotan och behandlar även om gratis ifall den inte lägger sig rätt på första besöket eller om du av någon anledning har fått ur den säg en olycka eller så, det kallar jag juste! Så, alltså, man betalar inte 2200:- någon mer gång, men sen kanske man kommer på uppföljande behandlingar som man erbjuder, exempelvis massage.
Några kommer till mig för de fick en korrigering för många år sen men nu varit i en olycka och vill att jag kollar deras kota igen, vilket jag naturligtvis gör gratis samt lägger rätt gratis, dock väljer många att betala för massage 1 tim hos mig så jag kan gå igenom resten av kroppen som kan ha obalanser eller ont.
Så ett vanligt exempel hos mig är säg 2200:- plus säg 2-4 massagebehandlingar på ett år. Inte så illa tycker jag själv.
Jag var säkert hos kiropraktorn 10-20 ggr/år…. år ut och år in ….
Efter detta är många bara hos mig (om jag fick välja) 4 ggr/år men många än mindre.
Så kanske är det dags att lägga pengarna på något annat, något nytt?
Ni som följt mig en tid och min resa med min egen atlaskota eller läst tidigare inlägg vet att jag större delen av mitt liv levt med värk, vuxit upp med skolios, mekanisk bäckendysfunktion och till slut fibromyalgi. Jag hade innan min atlasprofilaxbehandling återkommande ryggskott och nackspärr som avlöste varandra. Min graviditet var rena mardrömmen med foglossning från v.5 och jag gick med kryckor hela den tiden (resterande 36 veckorna) fram till förlossningen. Jag var även en av de få som fick handikapptillstånd till bilen under graviditeten så jag skulle kunna ta mig runt.
För nästan 3 år sen kom en kund till min mottagning för en atlasbehandling och berättade då att hon har EDS. Vad är det? -sa jag.
Gjorde en sökning och hittade dessa två sidor, hypermobilitet och Socialstyrelsens hemsida. När jag läste var det som att pricka av en checklista, check, check, check…. Att jag var överrörlig visste jag ju sedan gammalt, men även små saker som varför jag får så lätt blåmärken, fula ärr, tål medicinering dåligt, problem med narkos, långsam läkning, töjbar hud, sammetslena huden m.m. insåg jag att detta var ju jag!
Sen dess har flera hundra hunnit komma till min mottagning och när jag började titta mera historiskt, fråga vissa kunder om de är/var överrörliga, gjorde några tester m.m. fick jag fram att ca. 20-25% av de som kommer till min mottagning förmodligen har problem med HSD/EDS.
Det vanligaste är att en kund kommer till mig och säger, jag har varit hos läkare för massa saker, så som ryggvärk, nackvärk, huvudvärk, axlar ur led, knän ur led, stukade fötter, men till slut säger läkaren att du har nog fibromyalgi och vi kan inte hjälpa dig mera. Ungefär så! De flesta säger att de känner sig behandlade som om de var hypokondriker, jag kan avslöja att än så länge har jag inte hittat en endaste kund jag känner jag kan sortera in därunder, men så klart hänger både kropp och psyke ihop.
Så jag började behandla dessa kunder som ”ingen kunde hjälpa” först med atlaskorrigering och sedan med min egen uppföljande massagebehandling. De två, tre, fyra första besöken tycker många att min behandling gör ont, men vid femte besöket så kan jag ta i nästan dubbelt så hårt och de flesta säger, OJ, det känns ju nästan inte. Så med facit i hand kan kanske inte alla, men väldigt många få hjälp till ett bättre liv.
Viktigt att ha i åtanke är att man behöver oftast följa upp besöken med egenträning så kroppen får en chans att stabilisera sig och hänga med ordentligt, jag ger ingen träning eller övning som man inte klarar av, allt är individanpassat.
I några av de som verkar ha EDS/HSD har även några problem med något som kallas AAI/CCI Atlanto Axial Instability / Cranio Cervical Instability. Mer om detta tänkte jag skriva om i ett nytt inlägg.
Jag vill dock avsluta med att EDS kom till Sverige ca 2006 som diagnos och jag skulle gissa att alla innan de får en adekvat diagnos kring detta gått runt med en fibromyalgidiagnos en längre tid.